Browsed by
Månad: maj 2019

Varför så tomt?

Varför så tomt?

Hej!

Åter igen ekar det tomt här på nya inlägg, jag förstår inte riktigt vart alla får sin inspiration ifrån för att skriva ett kort inlägg om min dag är inte riktigt något jag kan stå för. Tycker det blir tråkigt och långdraget om man gör det varje dag. Jag vill liksom ha något att komma med och det har jag inte på den senaste tiden. Jag har väl ridit 1 gång sedan jag lade upp något sist inget speciellt men en trevlig runda i skogen med L. Annars är det ganska torrt på den fronten. Men samtidigt är det ganska skönt att få vara lite ledig också men när man väl är nära hästarna så blir det så väldigt långt tid till nästa gång. Dock ska J tävla imorgon på hemma klubben och så ska jag hjälpa till tänkte jag. Båda hästarna ska gå A går 90 och 1m bed.A och L går 1.10cm omhoppningsklass. Tävlingarna går på gräs så det blir första på gräs detta året.

De övriga dagarna denna veckan så jobbar jag. Går på min första morgon pass på lördag sedan förra året. Annars är det bara korta pass hela veckan i stort sett. Ledig idag och imorgon så jag får väl se till att få något gjort. Har tvätt i maskinen och ska strax ut och göra lite ärenden. Måste hinna diska också innan klockan blir för mycket. Flytta hemifrån sa dem, det blir roigt sa dem. Det är roligt alla dagar förutom då man faktiskt måste göra allt själv. Städa måste jag med men det får bli imorgon eftermiddag. Har inte hur mycket ork som helst.

Känns som det snart är dags för ett nytt utseende här också, ni kan väl dela med er av lite tips och ideer på färg så ska jag se vad jag kan ordna!

Ebba

16:38

16:38

Hej!

Känner mig lite på gång så det blir ett tredje inlägg här idag vilket är 3 mer än vad det brukar vara. Men jag uppdaterar väl egentligen bara för att få tiden och gå. Jag har hållit mig vaken sedan kl 14 igår så det börjar bli drygt nu, hade kunnat somna när som helst. Dock har jag ju gjort allt jag skulle och hunden är ny rastad så egentligen skulle jag kunna gå och lägga mig men då sover jag till tio och är pigg där efter. Så min plan är väl att försöka vara vaken till klockan 8 iallafall. har bäddat rent i sängen så jag måste ju duscha en andra gång idag då det verkligen blivit sommar här idag.

Två av tre fönster är öppna på vid gavel, det är tufft att bo längst upp i ett lägenhetshus. Klara verkar dock inte ha så mycket att invända men jag håller på att dö av värmeslag hade gärna tagit lite mer av de där regnet vi hade i morse. Det är så kvavt här också så ett åskoväder känns inte heller superlångt bort men det återstår väl att se.

Jag har 3h innan det är dags att ev gå och sova, hur får man tiden att gå?

– Ebba

Klara

Klara


Hej!

Någon jag inte nämnt så mycket här är ju min trogna följeslagare Klara. Vem hon är och hur hon hamnade här hos just mig?

Det hela började väl egentligen 2015 ägaren till den hästen jag red då vart jourhem åt klara då det lokala katthemmet hade någon möjlighet att ha hand om henne. Så till en början var hon bara med ägaren till stallet ett par gånger och jag blev mer och mer kär för varje gång. Hon var lite speciell eftersom hon haft ett tufft liv innan hon blev omhändertagen. Ganska stressad, tyckte inte om barn och var ganska tillbakadragen tills man lärde känna henne. Vilket nu när jag tänker på det låter precis som jag. Vi klickade på något vis. Jag visste dock att mamma sagt, inga fler husdjur då vi redan hade haft 2 katter och hade en hund. Men jag kunde inte låta bli, så jag grävde lite djupare och bestämde mig,hon bara skulle bli min.

Det liv hon hade innan hon kom till mig var tufft, hon flyttade runt mycket hos olika typer av dåliga människor då hennes ägare inte hade möjlighet att ta hand om henne. Jag säger inte att hon blivit slagen utan har väl egentligen bara inte fått stanna på samma ställa under en längre tid för att kunna känns sig trygg. Hon hittades springandes lös på stan och då tog polisen hand om henne och avgjorde att ägaren inte var kapabel till att ta hand om henne på rätt sätt.

Klara blev min på papper den 17 april 2015. Då var hon 7 år gammal och jag 16. Jag visste väl inte riktigt vad det innebar då och jag jag hade hittat en kompis som skulle bli min närmsta kompanjon. Till en början var hon svårmanövrerad, kunde inte riktigt gå i koppel och det lyste igenom ganska så direkt att hon var van vid att ha högsta kommandot. Men jag började om från början i stort sett, vi tränade lite trick, inkallning och sådant man egentligen gör med valpar men eftersom jag inte visste vad hon kunde så tyckte jag att det var en bra början. Jag räknades ju fortfarande som ett barn kan man ju säga så jag var länge orolig att hon en dag skulle sluta tycka om mig men dagarna gick och vi blev bara mer och mer bästa kompisar.

Klara blev 10 för en månad sedan men är lika ung i sinnet som när hon var 7. Jag hoppas på minst 2 år till med henne, vilket jag absolut tror vi kommer få…

– Ebba

Alla bilder nedan är tagna av Emma Jensen – Cloudy Capture. Finns på instagram @cloudycapture

Detta är omkring precis när jag fått henne
05.05

05.05

Hej!

Jag är så glad och tacksam för att jag nu går in på min kortvecka på jobbet med ledig helg. Efter denna veckan som varit är det vad jag behöver just nu, få hinna med allt jag inte hittade tid till förra veckan. Så som vara social, kanske rida en sväng och framförallt komma på något bra att skriva här. Jag har väl inte direkt så mycket att säga denna gången heller men nu kan jag ju sitta här en stund och försöka komponera ihop något bra. Sedan så har jag ju vänt på dygnet då jag bara har jobbat kortpass igår så jag är inte riktigt trött än tror att tröttheten kommer någon gång efter kl 7. Men eftersom jag har en vecka med bara dagtids jobb framför mig med start imorgon så får jag väl bita i det sura äpplet och försöka hålla mig vaken hela dagen.

Jag har under en längre tid sagt till mig själv att börja äta bättre och komma ut och röra mer på mig och det verkar ju som att idag är en ypperlig dag att börja, för att få tiden att gå menar jag. Skulle behöva städa lite smått igen, lägga in min tvätt som fortfarande ligger i tvättkorgen som jag har varit för lat att lägga i lådor. Organisera bland alla hästsaker och uppdatera alla annonser jag lagt ut vore väl också en bra ide. Byta sängkläder och duscha står också på schemat idag det tråkiga i denna situationen är väl att dygnet har 24 timmar och det känns som att allt de kommer ta betydligt kortare tid.

Hade väl egentligen behövt en spa dag eller en JAG dag är väl ett bättre sätt att uttrycka sig på. Nu när jag inte längre har några måste kan jag ju egentligen bara släppa allt och bara vara men när man är en stress apa som jag är det svårt att finna sin ro även om det inte finns något att oroa sig över.

Förhoppningsvis så kanske jag får åka ut och rida L i eftermiddag, tror det var en vecka sedan jag red sist…

Hur kickstartar ni eran vecka?

– Ebba

Kanske skulle prova…

Kanske skulle prova…

Hej!

De senaste dagarna har jag gått runt och funderat på hur jag ska göra med min blivande framtid inom ridsporten. Eftersom jag i stort sett är utan häst på sätt och vis så går jag runt och funderar på om det kanske är dags att göra något nytt.

Genom alla åren har hoppning och engelsk ridning varit vad jag har velat göra då jag tycker att det är roligast. Det ger en typ av adrenalin och den känslan som uppstår i kroppen när man tar första svängen i omhoppningen är i stort sett oslagbar. Men det har inte gått som jag hoppats och tänkt sedan har de visat sig att jag kanske inte är så mycket av en talang som jag kanske trott. Det har gjort att jag faktiskt börjat tänka lite på om jag skulle byta inriktning iallafall bredda mina vyer.

Det jag har kollat på är Western. Det har faktiskt alltid funnits i mitt bakhuvud i flera år men på grund av andra förhållanden så har det aldrig riktigt funnits på kartan men nu när framtid är lite ovis känns det ändå som att det skulle finnas en sådan möjlighet att eventuellt påbörja något sådant. Försöker hitta så mycket jag om sporten och kollar även på utbudet med tävlingar och det verkar som om det ändå finns möjlighet även om det är få. Det finns även en ridskola som lär ut western i närheten så min tanke är att åka dit och prova på en gång för att se om det skulle vara någon som passar mig.

Finns det några av er är ute som har bytt från engelsk ridning till western, var det svårt?

– Ebba

”EKO”

”EKO”

Hej!

Ibland blir livet lite för stressigt och man behöver bara släppa allt och tänka lite på sig själv. Denna helgen har varit sådan. Jag behövde lite ME-Time och får göra lita vanliga saker som till exempel sova länge, ligga och titta på film och inte behöva tänka på så mycket. Det blev så att jag att jag höll mig borta från sociala medier. Stressen uppstår väl inte där men vi all vet ju att det är mycket hets och minnen som kan dra upp sådant så det kändes bäst och med den betydligt sämre responsen jag fått med bloggen så blev det inte någon uppdatering här heller. Det var behagligt att inte känna några måsten, välbehövligt om något. Jag åkte faktiskt till min pojkvän i helgen på en annan ort, tror det spelade in mycket i varför det kändes mycket bättre att komma hem igen.

Men idag är det måndag och det är dags att ta tag i allt igen och jag började med att jobba i förmiddags. Var glad över att vara tillbaka på jobbet och timmarna gick fort då det rullade på bra. Uppskattade dock att få gå hem då jag är ledig imorgon och alla måsten hoppar igång. Jag ska städa, plocka iordning i mina hyllor och tvätta några maskiner. Handla står också på dagordningen. Fick sålt min sele och fick lite pengar så jag kan handla lite mat.

Vad ska ni göra imorgon?

-Ebba

The Dark Side of Equestrians

The Dark Side of Equestrians

Hej!

Det var länge sedan jag slutade kolla på dressyr, både på tv och tävling. Just för att jag anser att vi alla har fått en så skev bild på hur den ska bedömas och hur hästarna ska ridas för att det ska se trevligt ut. Ridsporten utvecklas inom alla discipliner men dressyren är väl den som tagit mest stryk. Går man 20-30 år tillbaka i tiden så skulle man se betydligt annorlunda ridstil, kolla t.ex på Ulla Håkansson. Jag säger alltid att all ridning är helt på hästens bekostnad. Vi sliter på dem för våran egen vinning och varför ska vi då visa dem lite respekt och ge dem något tillbaka. Vi avlar på spektakulära rörelser inte hållbara hästar som kommer hålla en hel tävlingskarriär inom alla discipliner men just dressyren kan jag tycka är lite värre än flera andra.

Jag som självutnämnd hoppryttare låter väl ganska dum när jag sitter och skriver de här. Kollar man bara på Elfstrands Video om det så ser man ju allt hat. Vi alla vill ju försvara våran inriktning. Men detta är såklart inte riktat åt varenda ryttare som valt dressyr utan jag tycker väl inte alls att dem gör fel utan det är ju dressyrdomare som har bestämt att såhär ska det vara och det ända ryttare som tävlar vill göra är ju att kunna prestera och rida för vinst och det kan man ju inte göra om man inte rider sin häst som enligt dem är korrekt.

För att vara rättvis och inte på något sätt smutskasta någon så är jag inte helt nöjd över hur många hoppryttare/fälttävlans ryttare beter sig heller. Hoppningen har länge pratat om scope, man vill ha fina framben och otroliga bakben. Avlar vidare för att få mer ”hopp” i en häst, vi alla har väl sätt den videon som cirkulerat på instagram. En vit häst som hoppar hus, hur kan det vara hälsosamt för, leder senor och muskler. Samma sak gäller ryttare som verkligen inte har på hoppbanan och göra. Lotsar inte runt sin häst på ett trevligt sätt utan lägger den i skiten på var enda hinder. Lokal 1m som Internationella tävlingar där hinder höjden ligger 160+. Det är väl dock på högre nivår det oftast går snett rejält om man inte ger sin häst en rättvis chans.

Min tanke med detta inlägg var väl att säga det finns rötägg i våran sport, men dem finns i alla discipliner. Som vi alla vet är det ju mycket dressyr snack just nu på grund av den stora förändringen man kan se men jag tror bara att hoppsporten har gjort ett bättre jobb av att dölja dem eftersom vi också måste fokusera på ett hinder. Men som jag sa inget av det vi gör är narturligt så vi alla kanske borde bli frihetsryttare och börja rida barfota och i halsring? Skämt och sido så tycker jag att den negativiteten som ligger i luften är något vi skulle kunna begrava och kanske kunde komma på ett mer hälsosammare sätt att ge våra älskade hästar den chans att göra det bästa med så lite som möjligt. Less is ALWAYS more…

– Ebba

Edwina Tops Alexander och California i Miami GCL/GCT
Förebild!!!
Taskig Kreativitet

Taskig Kreativitet

Hej!

Ibland går jag omkring och undrar hur bloggandet och sociala medier kan vara en sån stor av mitt liv eftersom jag inte alls är kreativ. När det gäller att kunna komponera ihop bra inlägg eller egentligen bara skriva en bra och sammanhängande text till en bild på instagram. Jag kommer alltså inte på vad jag vill skriva om och dyker det upp ett ämne jag verkligen vill dela med mig av mina egna åsikter så har jag inte en blekaste aning om hur jag ska formulera mig. Det brukar sluta med att jag tillslut skriver ett fint citat eller en kort mening/ord som passar till och lämnar det så. När jag egentligen vill säga så mycket mer. Sedan finns det en sak jag är otroligt professionell på och det är att säga samma sak fast i olika delar av samma text för att få längre inlägg. En ful vana antar jag som jag jobbar med varje gång jag skriver något. Jag jobbar alltså med den i skrivande stund och det är oerhört svårt att låta bli. Kommer dock alltid på mig själv göra det det är oftast dock då ångesten dyker upp och jag stänger ner allt och hoppas på att bättre och kreativare idéer ska komma dagen efter.

För att få idéer eller liknande så brukar jag gå in på andras bloggar,hitta inspiration men det känns som att bloggandet också har utvecklats. Det finns inte lika mycket: Såhär tycker jag- inlägg nu för tiden så chansen att få inspiration där är oftast också lika med noll. Hur man bygget upp ett inlägg för att det ska vara intressant är väldigt viktigt för mig. Jag vill att den som läser ska vilja börja läsa och sedan inte sluta efter halva för att det är långdraget. Halvklara och korta inlägg är inget för mig. Så jag lägger alltså inte upp något förres jag antingen har en bra rubrik till mitt inlägg och kan komponera ihop orden korrekt. Därför blir bloggen ganska drabbad och drömmen om en större blogg och namn blir ganska omöjlig.

En annan sak jag tänkt på är hur pass beroende en människa kan vara av bekräftelse. I mitt fall så kan jag med stolthet att en av anledningar till att jag bloggar är för att få en typ av bekräftelse och att få synas. Att få ögonen slängda åt mitt håll för att vara någons fokus en kort stund. Den delen är dock ganska liten om man jämför med de alla andra delarna som spelar in. Men att vara intressant och att någon verkligen uppskattar att läsa det jag skrivit betyder ändå mer eftersom jag då vet att de anser mitt liv och åsikter underhållande. Vilket i grund och botten blir som en bekräftelse men lite mer indirekt.

Dock har jag åter igen kunnat komponera ihop detta inlägg som jag ändå är nöjd med. Det finns saker att fila på men jag känner dock inte den ångesten än. Det tråkiga är väl bara att kreativiteten oftast bara räcker till ett inlägg men en sak i taget, eller hur?

– Ebba

Svårt att hitta in bild passande detta ämne. Så jag tänkte dela med mig av en tid i livet när jag var som lyckligast, syns det?
Fina C
Raggen Går

Raggen Går

Hej!

Denna veckan som varit har verkligen varit fullbokad. Dagarna har runnit iväg precis framför mig utan att jag märkt något. Det har varit svårt att få något gjort. Men det har varit en trevlig vecka då jag ändå unnat mig själv hela veckan, träffat vänner och haft roligt. Något som inte händer allt för ofta, men det är något jag insett att jag behöver för att kunna må bra och det känns som jag för en gångs skull kan unna mig det.

Nu när jag inte längre har några måsten så kan jag ju typ bara släppa allt och åka iväg. En känsla som inte funnits inom mig på bra länge, men som är otroligt skönt att ha fått tillbaka.

Veckan har bestått av kompisar,pojkvän och jobb. Två av tre saker som jag är så tacksam för. I måndags t.ex träffade jag en kompis jag inte sett på över en månad. Jag hade så mycket att säga att jag inte visste vad jag ville prata om. Det var lite pressat och vi gick en kort promenerade men det var bara så skönt att få träffa människan. Innan de så satt jag med två goda vänner på våran lokala badplats och pratade en stund. Jag är så glad över att få vara delaktig och att dem har låtit mig hänga med i deras gäng. Absolut att jag har vänner i mitt liv men ingen som jag kan relatera till så mycket och förstå mig på.

Igår var det cruising här i stan och jag och min pojkvän och ett gäng kompisar var ute och härjade. Måste ha varit de roligaste jag haft på bra länge men cruisingen är alltid en höjdpunkt.

Nu sitter jag här en söndag kväll, men första maskinen tvätt i tvättmaskinen och är så nöjd över att jag är ledig imorgon. Jag ock Jessica ska rida ihop igen runt lunch tid. Vet inte vad jag ska göra resten av dagen, bara njuta tror ja. Känns som om de skulle vara nödvändigt.

Hur har eran vecka varit?

– Ebba

How to push through

How to push through

Hej!

Motgångarna inom vår sport är svåra att undvika, vare sig det skulle vara att bli av med sin bästa häst eller att den helt enkelt skadat sig och kommer behöva rehabilitera sig. Vissa motgångar svårare än andra och ibland vill man bara ge upp sluta kämpa för varför göra något om man inte kan få tillbaka på allt slit man lägger ner. På ett sätt känner jag mig som ett proffs på att ta motgång. Det har alltid varit något här i livet som gjort att jag inte kunnat göra det jag vill, rida och utvecklas. Jag har lärt känna mig själv utan och innan hur jag måste göra förr att pusha mig igenom något som hänt. Dock kan jag ibland vilja vet hur mycket motgång vi alla måste genomgå för att någon gång få lite medvind?

Som det står i min beskrivning här till höger så tycker jag verkligen livet inte är en dans på rosor. Man jobbar för något om man vill ha de, jag tycker inte att någon borde få allt serverat, livet blir så mycket jobbigare när det helt plötsligt gör en 360.

Förrut har jag alltid nekat motgång , att det ont skulle hända mig och när det händer saker så stänger jag av lite. Sånt händer inte mig, till exempel när jag cyklade omkull på väg till stallet förr lite mer än st halv år sedan. Bröt käken och såg allmänt ful ut då jag hade två stora sår samt brännmärken av att ha glidit på asfalten. Det förvånade mig, sådant händer ju inte mig och det var väl denna gången jag kom på att hantera och jobba på framåt är en bättre idé än att gå in i sin bubbla och vara ledsen att man inte kan göra de man vill.

Motgångar är inget som är permanent brukar jag säga till mig själv, det tar bara olika långt tid att bli av med.

Det blir inte alltid som man tänkt men inom vår sport är det så mycket mer annorlunda eftersom vi jobbar ihop med ett levande djur. De kan ha dåliga dagar eller som ja brukar säga, dåliga halvår. Vi börjar jobba för att kunna göra det bättre då vi alla undermedvetet måste ha både bekräftelse och flyt ibland för att överleva. Detta i sig gör att man ändrar på alla möjliga saker för att få det rätt och helt plötsligt är man då man inte vill vara.Motivationenär som bortblåst och röken lika så. Motgång är lite av en drömmördare, man tappar hoppet ocg tröttar ner sig alldeles för mycket.

Hur går man vidare eller rättare sagt hur gör man för att inte bli kvar i negativitetsträsket? Hur enkelt och simpelt detta än låter så är det minnen och drömmarna man måste hålla fast vid. Utan drömmar skulle vi gå runt och vara ledsna pessimister. Om sin häst står skadad får man tänka på att bygga upp den igen för att en dag kunna prestera på samma nivå om inte högre när det väl är dags. Står man och inte kommer någonstans i sin träning och man inte vet vad man ska göra, prova allt och funkar inte de gör om. Man får aldrig sluta tro på att det inte kommer bli bättre. Men det är inget som kommer gratis hur mycket man än vill. Men ja lovar att det kommer vara värt det i slutändan. Att veta att man varit stark genom sina svåraste tider bygger självförtroende ,något som jag personligen värderar väldigt högt även om det inte alltid är så högt men att bara få känna mig ett uns bättre varje dag klarar jag mig gott och väl med.

-Ebba